❤️

Jag vet inte, jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna förlåta dig för att du lämnade mig här, med alla dessa fucked up människor. Jag vet heller inte om jag någonsin kommer att förstå, jag tror inte det. För det är så ofattbart och jag kan fortfarande inte förstå att vi aldrig mer kommer att ses igen. Hur ska man på något sätt kunna förstå det? 

Och jag kan inte förstå att det redan är nio år sen vi träffades första gången. Nio år sen du var en av de personerna som hjälpte mig att lämna mitt första destruktiva förhållande och hjälpte mig att inse mitt eget värde. Att det är nio år sen vi satt där i ditt rum i mälarbaden och det pirrade i varenda kroppsdel. Tyvärr var du en för bra kille då för att kunna få mitt 14 åriga jag på fall men du har trots det ändå varit en utav mina bästavänner under en tid. Nio år sen vi smög ut precis innan solen gick upp bara för att se den stiga. Vart har tiden tagit vägen? Att det redan snart är fem år sen som du lämnade oss. Fem år av ilska, förundran och saknad. 

Jag önskar att du var här, att du kunde se min lägenhet jag har köpt eller att bara kunna ringa dig, även om det var fem månader sedan vi pratade sist. 
Jag saknar dig.